1997 september 1 Till tidskriften Athanor Reflexioner på artikeln Jag tyckte om Frater G:s empiriska tillvägagångssätt, att man själv undersöker sitt medvetande istället för att blint förlita sig på olika skrifter, mästare osv. En mästare kan tala övertygande om upplysning, högre medvetande osv men om man inte själv kontrollera det blir det lätt bara tomma dogmer och torr filosofi av det hela. Frater G. skriver: Min upplevelse är att den rätta och perfekt harmoniska balansen i livet kommer av sig självt när man är trogen Det. Om man verkligen undersöker saken så upptäcker man att det egentligen finns 'ingen hemma' som kan aktivt upprätthålla och underhålla en balans. Det finns inget separat väsen som kallas ego. Egot är bara en knippe vanemässiga tankar om sitt Jag: "Jag är lat, jag är denna kropp, jag ogillar politik" osv. Dessa tankar har ingen permanent verklighet utan förändras hela tiden. Men det man verkligen är är oföränderlig, outtömlig, obeskrivbar, otänkbar. Alla försök att, utifrån ett partikelmedvetande dvs ego, skapa balans är konstgjorda och dömda att misslyckas. Egot är per definition mycket begränsat och kan omöjligen inför detta oändliga makalösa skådespel räkna ut när ett visst beteende ska passa eller ej. Å andra sidan när man flödar med Livet så märker man hur allt löser sig av sig självt på ett helt fantastiskt och oförutsägbart sätt utan att man måste anstränga sig. Jag håller med Frater när han skriver att "...medvetandet varken är en partikel eller en våg, utan någonting som kan ta sig partikel- eller vågegenskaper." Min egen allt stadigare upplevelse är att Jag, medvetandet, Det, är. Men vad Jag är går inte att säga något om. Diverse känslor och tankar kan dyka upp, "Det är ett mäktigt, vidöppet hav" eller "Det är Kärlek, att vara evigt i förälskelse" Men, nej, orden faller platt hur vackra de än är. Det ligger långt bortom alla tankar och känslor. När sinnet slappnar av och släpper taget, kan Verklighetens rena ljus flöda fram obehindrat. Det är inget fel med superlativerna men det är lätt hänt att sinnet försöker stoppa det hela i ett fack. Och det är olyckligt. Det som är så fantastiskt är att vem som helst kan upptäcka sitt gränslösa Jag - för att Det finns här och nu hela tiden! Det är tragikomiskt med alla sökare som suckar och stönar efter Upplysning... Det är som att se fiskar i havet som längtar och kämpar efter vatten! Från egen erfarenhet kan jag säga att det handlar helt enkelt om att undersöka sin egen Jagkänsla: "Jag säger 'jag gjorde det' och 'jag tycker det' hela tiden - men vad är detta 'jag'? Vad är medvetande?" Jag garanterar att den som uppriktigt ger sig in på detta kommer att upptäcka en skatt större än man någonsin kunnat drömma om. Dana Hofford Roxendal Ananda
Skys
|