Tidskrift
för HÄLSA * Nr. 1 * januari 2000 Text & bilder:
Per Frisk
På
vandring MOT
INSIKT
Vandring i tysthet.
Ett sätt att söka svar på frågor om dig själv.
Häng med på en spännande vandring med en upplyst man,
beduiner och kameler i Sinaiöknen.
Muhammed skrattar
och sveper kaftanen tätare omkring sig. Tekannan puttrar på
den lilla glödbädden och det är tidig morgon i Sinaiöknen,
i High Mountain regionen. Det är fortfarande lite kyligt och jag
känner hur mina leder sakta värms upp av solens morgon-strålar.
Klockan är bara lite över sex. En kamel bölar några
meter bort och ytterligare tre kameler tittar nyfiket idisslande på
mig.
Jaha, då
byter vi då, säger Muhammed åtföljt av ett kippande
skratt. Han vrider och vänder på min Leathermann, en avancerad
amerikansk fickkniv och stoppar den plötsligt i sin ficka och tittar
på mig med kluriga utforskande ögon.
Kniv mot kamel,
yes?
Tänk dig att
vandra i tysthet i ett ökenlandskap, att bara konfronteras med det
du tänker, att sakta inse att dina tankar egentligen bara är
berättelser, historier som ditt sinne säger är du. Men
sinnet är fast i berättelserna, sinnet är berättelserna,
så vem är då du vad finns kvar att kalla du?
Redan när jag
anmälde mig till den här speciella vandringen i Sinaiöknen
fanns en förväntan av något extraordinärt. Under
en sommarfestival hade jag lyssnat på Vartman, en australiensisk
före detta affärsman som sadlat om. Efter att ha uppnått
det mesta av materiellt överflöd kom han att söka sig inåt
och konfronterades med den eviga frågan om vad meningen med livet
är. Hans sökande ledde honom bland annat till Indien, där
han träffade en rad så kallade upplysta mästare. När
han själv "vaknade upp" påbörjades en dramatisk förändring
av hans liv, som lett fram till att han idag reser världen runt och
håller samtal, så kallade satsang, där människor
ställer frågor till honom. Frågor som berör människors
inre. Detta var alltså ingen vanlig utflykt utan en vandring, där
jag skulle få möjlighet att konfronteras med mina egna tankar
och föreställningar.
Vi kommer
att vandra i tystnad, inget socialiserande snack eller alldagligt prat,
där sinnet bara surfar på era tidigare upplevelser, säger
Vartman redan första dagen. Har ni något som ni vill prata
om kom till mig, vare sig vi vandrar eller sitter och samtalar.
Ilska i luften
Första etappen
bär "rakt upp" för ett stenigt berg. Jag har fantiserat om mer
öken, men vi håller som bäst på att klättra
på 2 300 meter höjd i de bergiga delarna av Sinai. Landskapet
är sterilt och torrt så här i oktober, där dagstemperaturen
ändå klättrar upp till 2530 grader för att
sedan falla till nära noll under natten. Jag känner att det
finns en irritation inom mig, som sakta tar överhand, och när
jag slutligen når bergskammen med de andra 48 deltagarna andas jag
häftigt i den torra luften. Det här liknar ju bergsbestigning
och jag som vill ha meditativ upplevelse, sinnet rasar, missnöjet
kommer till ytan.
Jag känner
att det finns ilska i luften, säger Vartman vid vår kvällssamling.
Han sitter framför oss omgiven av levande ljus nedstuckna i urdruckna
vattenflaskor. Vi befinner oss en dagsmarsch från närmaste
by och vi har slagit läger i en wadi, en liten "oas" eller fruktträdgård,
där beduinerna odlar frukter och grönsaker. Den är inhägnad
av höga stenmurar för att hålla kamelerna och de viltströvande
åsnorna borta.
En man ur gruppen
stiger fram och sätter sig bredvid Vartman. Han är irriterad
på att somliga inte iakttar tystnaden, att folk småpratar
ändå. Samtalet leder ganska snabbt till att han får betrakta
sin irritation och vad det är inom honom som ligger bakom den. Det
kommer som en aha-upplevelse även för mig, då jag ser
hur jag själv varit irriterad hela dagen. Jag ser hur irritationen
skapats av mina egna inre förväntningar på hur jag vill
att saker och ting ska vara och blir det inte som jag tänkt eller
fantiserats, ja då kommer irritationen och missnöjet. Jag somnar
in under bar himmel med himlavalvets alla fantastiska stjärnor som
inte störs av ett enda artificiellt ljus.
Ingen dusch
eller toalett på fem dagar. De som ändå ville tvätta
av sig eller tvätta håret fick pröva nya okonventionella
grepp.
|
Tomhet mellan tankar
Det
finns skorpioner här. Men ni får jobba hårt för
att hitta en, säger Nartan, som är vår reseledare.
Om ni vänder på stenar i en halvtimme, kanske ni får
syn på en, och blir ni stuckna så är det ingen
fara, ni mår bara riktigt dåligt under 12 timmar.
Jag klänger
mig runt ett stort klippblock. Vi är på väg brant
nedför ett bergsmassiv, då plötsligt en liten sten
lossnar och studsar utför bergssidan och träffar en av
de kvinnliga deltagarna i huvudet. Första förbandslådan
kommer fram och såret ses över. Det är ett under
att ingen trillar och bryter ett ben.
Vi äter
lunch, som består av fetaost, egyptiskt bröd, oliver,
sesamsås, tonfisk för de som vill ha, samt sallad på
gurka och tomater och halva, denna söta, sliskiga arabiska
efterrätt. Ibland kommer beduinerna med helt nybakat bröd,
som de gräddat på någon bergshäll i närheten.
Stillheten och tystnaden är betagande.
Hitta
en partner, säger Vartman när vi ätit klart. Vi sitter
alla tätt inuti en stor sten, som gröpts ur av virvlande
vattenmassor för flera miljoner år sedan.
Titta
på era tankar. Se det lilla mellanrum som finns mellan tankarna,
den korta stunden från det att en tanke tar slut och en ny
tanke kommer. Beskriv er själva för er partner med utgångspunkt
från detta utrymme.
Jag ser ett
pyttelitet mellanrum, en liten tomhet mellan två tankar, som
hastigt tonar bort. Men en längtansfull pirrning uppstår.
Jag kommer ihåg när jag jobbade med film, att varje sekund
fylldes av 25 bildrutor, ungefär som mina tankar fyller mitt
sinne. Jag såg plötsligt att det fanns mer tomhet än
bildrutor när filmen spelades upp. Jag såg att tomheten
fanns bakom hela filmen. Gapet var inte bara det lilla mellan varje
tanke, det var allt och samtidigt ingenting!
Vi vandrar
på och jag reflekterar över allt som passerar i mitt
sinne. Drygt två mil om dagen upp och ner bland bergen och
i början, till allas förtret, inte en toalett eller dusch
på fem dagar. Det var bara att gå rakt ut bland klippblocken
och huka sig.
Bakom ett klipputsprång
döljer sig en fantastisk liten azurblå källa med
iskallt klart vatten. Vi river av oss kläderna och kastar oss
i det kalla vattnet och soltorkar sedan på de varma klipphällarna.
|
Möte med
Vartman, så kallad satsang vid en vidunderlig källa mitt
ute i Sinais stenöken.Vartman säger att han är en "självrealiserad
nomad" som reser runt i världen och förklarar Ramana Mahrishis
ickelära, förmedlad genom Papaji och Gangaji till honom.
Juli till oktober 2000 finns han i Europa, bland annat på Ängsbacka
Festivalen. Mer utförligt kan du läsa om honom på
hans hemsida: www.vartman.com.
|
Osynlig
bil till salu
På kvällen
samlas hela gruppen igen för samtal med Vartman. En eld sprider
både värme och ljus och den begynnande fullmånen
gör stämningen maximalt rofylld.
Vet ni, säger
Vartman, jag känner mig som en försäljare av begagnade
bilar. Problemet är dock att den bil som jag försöker
sälja till er är osynlig. Men å andra sidan så
kostar den inget i underhåll, den har livstids garanti, bensinen
är gratis och har ni väl köpt bilen så lär
ni vårda den som den mest värdefulla ägodel. Problemet
är att jag inte kan beskriva för er hur den ser ut. Men
ni har era föreställningar om hur den ska vara, kanske
med fyra dörrar, en speciell färg och hur fort den ska
gå och så vidare, men det är bara vad ni föreställer
er i era tankar. Den bil som jag verkligen vill sälja till
er har ni ingen aning om hur den ser ut, men ändå finns
där en längtan efter just denna bil eller detta något.
Hans ord gör mig
återigen frustrerad. Vad gör jag här, varför
längtar jag efter något, som jag inte kan varken se eller
fatta med mitt sinne? Kommer jag någonsin att kunna komma
dithän att jag når den osynliga bilen? Kommer jag att
kunna stilla min längtan? Jag tvivlar.
Egot en illusion
|
Vartman som
kommit till insikt
|
Per Frisk på väg mot insikt |
Att vandra
i High Mountain regionen i Sinai är fullt av överaskningar
och stundtals ganska avancerad klättring.
|
Nästa dags etapp
blir till en mardröm för mig. Jag går med en liten
grupp, som ska klättra upp på ett närbeläget
berg. Redan efter en halvtimme är tempot så uppskruvat
att svetten rinner, hjärtat bultar så att jag hör
slagen i huvudet och jag förbannar allt och alla, speciellt
mig själv och min egen självbild. Jag klänger, hasar,
stöter i och kommer in i ett tillstånd, där ingenting
egentligen spelar någon roll längre. Jag glider in i
mitt tvivel från gårdagen och känner hur hopplöst
allt är. Vad gör jag här? Jag har ingen koll på
mina tankar, det som jag kände som en stor stillhet när
jag kunde se tomheten bortom mina tankar är helt som bortblåst.
Jag gråter.
På natten packar
flertalet av deltagarna sina ryggsäckar redan klockan två
på morgonen för att sedan bege sig till fots eller på
kamel upp på berget Sinai. Jag ligger tyst och lyssnar på
alla ljud och tycker synd om mig själv.
Mitt sanna jag
|
.
Allt måste fraktas med, inga bilar tar sig fram i öknen.
Gastuben till kvällsmaten får kamelen också bära.
|
Den ena efter den andra
av deltagarna kommer fram och sitter med Vartman. De frågar
och Vartman svarar och mina frågor börjar sakta lösas
upp av sig själva. Jag sitter där och mitt bultande hjärta
blir lugnt. Jag känner bara stundens närvaro.
Jag vaknar innan solen
gått upp. Jag ser att himlen börjar ljusna, men stjärnorna
finns kvar. Det är vidunderligt tyst och när jag noterar
det så finns tystnaden inom mig. Så ser jag min konstruktion,
jag ser hur jag skapat mitt liv och hur det hålls samm
an av olika historier,
berättelser om vem jag utger mig för att vara, allt det
jag skapat och det som materialiserats här i världen.
Jag ser alla mina föreställningar och hur de kittas samman
till ett liv som jag kallar för mig själv. Jag tittar
på en känsla och ser att jag lagt till berättelser
till min sorg, min ångest, min ilska och till och med min
styrka och min kärlek. Runt allt finns en väv av berättelser,
historier och fantasier och allt detta är det som jag
kallat för jag. Jag ser att detta inte är mitt sanna jag,
jag bevittnar det och jag är. Jag flyter ut över tiden,
över min konstruktion, över allt.
Lås portarna
och låt inte brandmännen komma in och släcka elden,
säger Vartman till mig när jag berättar att min konstruktion
brinner, att min fantasiskapelse av alla tankar och känslor
står i brand. Sinnet brinner.
|
Att sitta och prata med Vartman
är som att sitta framför en stor svart spegel. Allt du säger
kommer tillbaka till dig i en annan form, mer lättförståeligt
och till slut inser du att ditt ego, allt det du skapat med dina tankar,
dina historier och berättelser bara är en fiktiv dröm,
en illusion. Den du verkligen är finns överallt och samtidigt
ingenstans.
En verklig drömvärld
Jag vaggar fram genom ett
mer ökenlikt landskap på min kamel Shian. Jag reflekterar över
morgonens insikt och en stark längtan efter Vartman kommer. Jag vill
vara nära honom, berätta mer för honom om det jag upplever,
jag skulle vilja lämna allt för att bara följa honom och
få mer, mer och för att inte tappa kontakten med vaddå?
Även dessa tankar är skapade och konstruerade av mitt sinne,
som snarare släcker den eld som brinner inom mig. Tankarna fortsätter
pulsera samtidigt som jag på ett helt annat sätt kan bevittna
att det egentligen inte är jag som tänker allt detta. Puh.
Stillheten finns kvar. Utanför
den rasar elden i mitt sinne och den ena föreställningen efter
den andra rasar samman. Ibland känns det som om helvetet stod i brand
och jag kan bara le åt allt elände som jag ägnat tid och
energi till att tro på. Alla de föreställningar jag skapat
som orsakar ångest och oro som i sin tur stressat mig faller. Är
det verkligen sant, kan det vara sant? Till och med frågan blir
oviktigt att besvara.
Sista dagen går jag
åter upp och sätter mig bredvid Vartman.
Nu vet jag, fortsätter
jag, att jag inte är den som jag egentligen trodde att jag var när
jag påbörjade den här vandringen. Och så känns
det som att jag kommer gå från verkligheten tillbaka till
en drömtillvaro nu när jag är på väg hem.
Yes, när du undersöker
vem du verkligen är kommer du att se att du är något som
iakttar historierna i sinnet och som också iakttar kroppen, svarar
Vartman. Något som är konstant, som har varit samma sedan du
föddes. Allt annat är sinnets dröm.
Muhammed skrattar högt
och jag är faktiskt lite nervös. Menar han allvar? Har jag verkligen
blivit kamelägare? Bilder susar genom mitt huvud att jag måste
sälja kamelen, för hur mycket ... Kniven som Muhammed just stoppat
i sin ficka kostar ungefär lika mycket, som en sämre kamel och
det var ju jag som på skämt gett den till honom och sagt: Do
you want to change this for a camel?
Ett skämt som jag nu
verkligen får äta upp....
|